Fancy dejt i Forsen

Igår var det torsdag igen, och en av veckans bästa dagar! Dejt! 

Emil mötte som vanligt upp mig efter jobbet och så tog vi en promenad till dagens dejtplats. Nypan har verkligen slagit ut i sitt höstesse, och när vi gick längs forsen fångade jag denna vy.

Vi stannade även upp vid Klockberget och tog några bilder. I alla fall Emil.

Och såhär blev hans bild ↓

Slutligen kom vi fram till restaurangen, som låg precis vid forsen. Fast vi var fortfarande lite tidiga och i väntan på vårt bord busade vi i brandstegar. Kände mig lite som Madicken när vi smög förbi fönster och klättrade upp mot taken utan riktigt fog. (ofog, snarare!). Kommer ni ihåg? Som när rektorn låg och sov i sitt arbetsrum!

Men, strax slog klockan 17 och vi gick in i restaurangen.
Erik i Forsen heter den, och är en väldigt känd fin restaurang här i Nyköping. Ett jädra fancy place, ska jag säga er!

Det kan man bland annat se för att inredningen ser ut såhär. Vita dukar, ljus, stilrena färger... Det bara ryker finmiddag om det, inte sant?

Klockan 17 på torsdagar är för övrigt bästa dejtingtiden om man vill ha allt fokus och service från servitörerna och en riktigt lugn middagsstämning. Så himla rofyllt. Som ni ser: ingen annan på plats. Score!

Men oj, där var ju jag!

Jag har nämnt det tidigare, men en VET att en kommit till en bra restaurang när en får en hors-d'œuvre, helt gratis, innan maten. I detta fall två små bröd, två korvbitar, knäckebröd och en stor klick smör med halvssalt.

Mmm! Mycket gott!

Sedan beställde vi in våra rätter. Jag tog kantarellsoppan och bad om lite mer bröd till (och fick det med ett leende, fastän det inte ingick i priset!).

... och Emil tog flanksteken med pommes, tomatsallad och bearnaisesås.

Vi hugger in!

Jag var inte superhungrig då jag haft ät-träning med en ätstörningspatient vid lunchtid, men kunde trots detta lätt sörpla i mig soppan. 

Den var.. délicieuse !

Fem av fem soppskedar! Och Emils flankstek var också helt superb..! Finrestauranger som dessa gör en sällan besviken.

Sedan satt vi där ett tag, Emil och jag, höll handen, tittade på varandra och anammade lugnet. Det var så fint att vara där. "Det här är terapi för mig", sade jag, och Emil sade skämtsamt "Terapi från jobbet?". Ironiskt i och med att jag dagligen bedriver terapi, hoho.

Men skämt åsido. Att sitta på restaurang, lugn musik i bakgrunden, att just ha ätit en god middag, titta på pojken man älskar och bara... vara lycklig. Det är en fin känsla.