Lösenord

tisdag, december 02, 2014

Om att vara polyamorös

Jag vet att jag inte riktigt spelar på normernas relationsarena med mina knasiga bestyr... 
Då syftar jag allra särskilt på vad som härstammat ur min och Redoys relation. Det är många som skrivit och inte riktigt får ihop det, eller är nyfiken mer på hur det fungerar. Jag tänkte försöka förklara lite närmare - från början till nutiden, om hur allt hänger ihop.

Jag och Redoy träffades tio månader innan jag flyttade till Paris. Till en början var det en snabbt växande vänskap, och som sju månader innan flytten fördjupades till något mer. Eftersom vi båda hade i sikte att jag inte skulle stanna i Sverige länge till, så såg vi vår kontakt som något roligt och lättsamt - vi umgicks, skrattade, hånglade och hade det allmänt bra tillsammans. Vi båda insåg att det inte var något värt att investera i, eftersom långdistansförhållande inte kändes tillräckligt. Samtidigt var vi båda riktigt nyfikna på världen, människorna och upplevelserna utanför.

Så kom flytten. Med tårar, avskedskyssar och passionerade löften sade vi adjö vid flygplatsen, och vi höll kontakten varje dag via de medier som det tillät. Jag saknade honom som attan, men ville utnyttja Paris och träffade därmed nya människor och dejtade lite smått.

Två månader efter att jag flyttat kom Redoy med ett relationsförslag. Ett förhållande - men ett öppet sådant. Ett sätt att behålla tryggheten i vår relation, men samtidigt ett sätt att inte begränsa sig för nya upplevelser. Vi båda insåg att det skulle krävas mycket av oss -  vi skulle behöva tampas med svartsjuka, rädsla, osäkerhet och det skulle krävas en hel bunt med tillit och öppen kommunikation. Men vi var villiga att testa.

Så var det med det. Vi påbörjade vårt öppna förhållande, och vi båda tillät oss själva och varandra finna dejter på annat håll, samtidigt som vi alltid pratade med varandra och hur vi kände och vilka vi träffade. Jag träffade bland annat flera olika, och speciellt en viss fransos, som jag dejtade (och dejtar) regelbundet. Ur detta uppbådade vi starkt förtroende för varandra, samtidigt som jag fick uppleva dejtpirr, nya upplevelser, lärdomar och kysstekniker. Det uppstod även stundvis jobbiga situationer med gråt i telefonluren, tröstande samtal, dåligt samvete, rädsla för att bli förälskad i någon annan och allmän saknad.

När Redoy besökte mig efter tre månaders öppet förhållande utvärderade vi vår situation. 
Hur tyckte vi egentligen att det gick? Var detta bra för oss? Hur mådde vi? Och vi insåg.. Att vi kunde göra det ännu bättre.


Både jag och Redoy älskar att bjuda in känslor och känna av allt som livet har att erbjuda, och speciellt den vackraste känslan av allt:
Kärlek

Vi insåg att ingen av oss ska behöva begränsa oss inför kärlek, och att ingen av oss bör motsäga sig att älska ännu mer. Vi insåg att bara för att jag blir förälskad i någon annan, så betyder inte det att jag älskar Redoy något mindre, eller tvärtom. Kärlek är ingenting man portionerar ut bland folk. Man kan älska hur många som helst - hur mycket som helst. Det är som med vänner. Om man kan ha flera vänner - varför kan man inte ha flera partners?

Därför bestämde vi för att öppna upp vårt förhållande ytterligare: Att bli polyamorösa. Att kunna ha en eller flera partners, och att kunna kalla flera personer pojkvän/flickvän. Att låta sig bli kär, (för guds skull, bli mer kär!) och att älska ännu mer i livet.

Så det var därifrån det kom. Fransosen jag dejtar här i Paris har jag dejtat i fyra månader. Redoy har jag varit ihop med i fyra månader. Jag har en svensk pojkvän, och en fransk pojkvän.


Jag är alltså polyamorös.


9 kommentarer :

  1. Vad modigt av dig (... och givetvis pojkarna dina). O vad modigt av dig att dela med dig! Jag tror, utifran vad jag kan se och läsa här i bloggen (o mellan dess rader) att ni kommer fixa det galant. Sa länge ni är öppna med det är det o alla är pa samma vaglängd.
    heja!

    SvaraRadera
  2. Wow vad häftigt! Tack för uppdateringen! Hur är status med restaurangmannen? :)

    SvaraRadera
  3. Bland det knäppaste jag har läst.

    SvaraRadera
  4. YOU GO GIRL *2010-årsfeeling typ vi är bäst och alla som inte fattar är dumma i huvudet* Jag tror att om det är någon som fixar sånt här så är det du, det här verkar ändå vara det vettigaste förhållandet (förhållandena) du har varit i. Eller, stabilaste åtminsone. Känns det som? Enligt mig som egentligen inte är insatt över huvud taget. Jag gillar dom här (som jag bara har hört om) mer än alla andra innan iaf. För övrigt så verkar det vettigt, hela grejen. Ärligt. Hehe pluggat 13 timmar i sträck sorry sorry för osammanhängande svammel.

    SvaraRadera
  5. Fett bra skrivet! :D

    SvaraRadera
  6. Åh, så fint att läsa hur ni vågar lita på vad ni vill och känner. Jag får hopp om... typ mänskligheten och friheten. Att leva på det sätt som man själv mår bäst av, utan att pressa in sig i hur det "borde" vara.
    /Minna

    SvaraRadera
  7. Hur känner Redoy inför allt det här? Har han en flickvän i Sverige? Är du svartsjuk? :) hehe lite nyfiken.. Kul att ni får det att funka, riktigt spännande, hoppas du har det bra! Älskar din blogg!

    SvaraRadera
  8. Hej Julia!
    Redoy här, faktiskt jag som föreslog polyamoriteten (är det ord..?) utifrån sådant som vi diskuterat tillsammans. Känner att det här bäst för oss som par och som individer. :)

    Tycker det är otroligt kul att Emelie skaffat kille i Frankrike! :D

    SvaraRadera
  9. Har anat vibbar länge ^^ bara väntade på att du skulle klura ut det :3
    Vill du träffa fler polys så rekommenderar jag följande hemsida:
    Darkside.se
    Varning, NSFW! (Not Safe For Work, dvs 18+ ålder och öppna på plats där folk du inte vill ska veta om det inte ser)

    Lycka till!

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)