Lösenord

fredag, juni 23, 2017

Snaps och #relationshipgoals

Det är lustigt - trots att det är så kort tid kvar så tär det verkligen på humöret och känslorna och vara ifrån varandra. Vi har snart varit ifrån varandra i en månad, och det märks på när vi samtalar. Jag har mycket lättare till gråt, svårare att hålla ihop. Och han har lätt att ta åt sig och känna sig otillräcklig. Men en sak vi är riktigt bra på - det är att uppmärksamma varandra med kärleksfulla snaps. Jag tänkte erbjuda ännu ett litet axplock.




Särskilt roligt har det ju blivit att leka med vår bitmojis.... 



... och ibland när en har tråkigt kan de bli riktiga källor till underhållning. Se exempelvis dessa kreationer, när jag fått bitmojisarna att leka runt i min lilla studio.




Så två av mina favoritsnaps - den första när jag bara svärmat över min bakgrundsbild på laptopen, och den sista en snap jag tog under ett Skype-samtal och driver med att Emils har en ohälsosamt njutningsfull relation till att borsta tänderna.


Vilket han - i relation till en normal person - gör betydligt oftare. Aldrig träffat en person som bara blankt upp och ned kan utbrista "åh, vad jag har lust att borsta tänderna!".  För vem fasiken gillar det?! Jag har tillbringat hela min uppväxt med att försöka undvika att borsta tänderna.... (Who's with me??) Mitt lilla kioskmongo. Tur att du kommer hit i övermorgon så jag kan reta dig IRL.

Dessutom har jag och Emil samma förkärlek för att sitta och tagga varandra i bilder på instagram. Det är alltsomoftast bilder på nutella/desserter, men också mycket pizza, Paris och kärlekscitat. Här nedan hade jag taggat Emil i denna bild.


Och i kommentatorsfältet började vi genast diskutera hur vi ska baka när vi flyttar ihop - speciellt surdegsbröd. Så plötsligt, från ingenstans, får vi en taggning från en okänd instagrammare i samma kommentatorsfält.



Tänk, va?! Att bli utpekad som #relationshipgoals - det är bannemig #relationshipgoals.


Ps. Glad midsommar på er som är i Sverige och firar! Själv ska jag på stand-up ikväll!

torsdag, juni 22, 2017

Pizza med snack om idioter och svett

Hallådär! Loïc, nu var det en vecka sedan vi sågs igen, och det är på tiden! Den här gången blir det vår sista dejt innan Emil kommer, och han själv får tagga med på en kompisdejt med mig och Lolo. (Och det kommer nog bli intressant, eftersom Loïc inte kan engelska och Emil inte franska...)...

Hursomhaver. Jag och Loïc gick till en välbekant pizzeria lagom till att jag slutat klockan 20, och beställde pizza i en olidliga hettan. Här är han, min fine vän!


Varsin pizza, jo, jag tackar, jag! Margherita och Fyra ostar. 


Och här har vi lilla mig! Blev omåttligt nöjd över hur *snygg* jag blev på den här bilden. Får man säga så? Äsch, nu gör jag det. Jag tycker fan jag är ett bombnedslag på denna bild, kolla liksom det vågiga slarviga-men-ändå-chic:a håret i sidbena med perfekt lagom båge, åtsittande svart tubklänning och den där söta uppsynen? Nä, 9 av 10 toasters på mig!


Och en närbild på det som (förutom Loïc då) hade mitt största fokus denna kväll.


Pizza med extra basilika - ja tack!

Jag och Lolo satt och pratade om idioterna som cirkulerar på PAUL, om Emil och hur vi ska träffas alla tre, om den outhärdliga hettan som sträcker sig mellan 31-36 grader under dagarna, hur min nya fläkt är mitt livs bästa vän och varför man klickar med vissa personer och inte andra.

Sedan var det för varmt så jag gick hem och lade mig raklång uppepå täcket med fullt brum på fläkten till dess att jag somnade.

onsdag, juni 21, 2017

Olidligt varmt och franska korsord för 9-åringar

Nu stiger värmen i Paris, upp mot det outhärdliga! På morgonkvistarna är en mer än nöjd, kan jag säga, men under dagen börjar en nästan ifrågasätta varför en valt att leva... Bilderna nedan är tagna 09:30 respektive 14:00.


Jag jobbade (som kanske framgår) ett kort pass på boulangeriet, och sedan gick jag hem och bara låg och svettades. Min fläkt som jag köpt stod på full brum och jag uppskattade den mer än allt annat materiellt i världen just då. Torkade pannan torr om och om igen och bestämde mig sedan för att åtminstone *försöka* mig på en liten promenad.

Vilken jag upptäckte direkt inte skulle bli så lång, eftersom det nästan var svårt att andas ute. Uff. Jag snapade med Emil och bestämde mig för att lägga mig på en skuggig, blåsig plats i en park. För övrigt. Alltså, den killen, vad han kan få mig att svärma... *drömsk suck*


Här hamnade jag! Jardin du Luxembourg. Jag låg i gräset bland massor av andra sommarlyckliga fransoser, och uppskattade skuggan.


Och en sak som jag äntligen fått tummen ur! Precis innan jag gick till parken köpte jag en korsordbok. Korsord på franska - fast för barn runt 9 år. Jadu... En måste ju börja någonstans?


När klockan närmade sig 18 blev jag återigen hungrig (som man blir ett par gånger per dag) och gick och fick med mig en varm baguette hem, som jag åt i sängen. Emil och jag hade ännu ett långt, tufft samtal.. Det känns som att ju längre vi är ifrån varandra, desto känsligare och mer lättkränkta blir vi och det slutar alltid med att någon av oss mår dåligt/är osäker/känner sig uppgiven och ledsen - vad det än är vi pratar om....

Vi måste träffas snart, för det är så hemskt att missförstå och sakna varandra så mycket, hela tiden...


tisdag, juni 20, 2017

15,5-timmars Skype-dejt

I lördags hade jag och Emil en  heldags-Skype-dejt inbokad. Eftersom jag varit lite *douche*-ig och varit neggo till denna idé när den först föreslogs (pga olika anledningar som egentligen inte rör dejten), så kände jag mig kalasdum och bestämde att Emil skulle få planera oss genom denna dejtingdag. Han hade vissa ledord: Gemensam frukost, samtal, hemnet, pizza, film och glass. (vilket är roligt, för det är nog exakt de ledorden jag också valt om jag fått bestämma en optimal dejt).


Vilket gjorde att jag hade gått och riktigt längtat efter den här dejten. Som påbörjades såsom ovan; baguette-frukost med en lika morgonpigg Emil på en skärm 1656 kilometer ifrån mig.

Sedan låg/satt vi i sängen/soffan på respektive plats, diskuterade framtiden och den kommande flytten i höst, om sommarplaner och drömmar, scrollade hemnet tillsammans och bara umgicks. Emil hade tvättstuga och jag småbloggade de stunder han inte satt vid datorn.


Emil sade att"jag trodde den här dagen skulle innebära massor av dötid, men nu är klockan redan halv fem?!". Och det är sant faktiskt - dagen gick obegripligt snabbt. Vi hade både starka, vackra samtal, men också intenstivt jobbiga samtal. Vi har ju kommit fram till det att det är omöjligt att sitta mer än 5 timmar på Skype utan att ha någon sorts oenighet eller jobbigt samtal. Det bara är så.

Men snart började magarna kurra och vi kirrade pizza! Emil bakade sin egen och jag köpte min på favoritpizzerian.


Sedan snapade vi om det, givetvis. Först jag - sedan han. 


Under pizzasmaskandet satt vi fortfarande på varsin ände och pratade om högt och lågt. Jag var så tacksam för att Emil är den han är - att han är en person med vem jag verkligen kan diskutera ting, svåra som lätta, och där eventuella problem kan preventeras eller/och lösas genom konversation. Hans EQ är något beundransvärt, alltså.

När klockan närmade sig 20 plockade vi fram kvällens vinnare. Vi satte på en film - Emil fick välja och det blev den gamla klassikern School of Rock. 


Tyvärr hittade jag inte min favorit Fairly i butikerna, men var däremot inte det minsta besviken med mitt andrahandsval!


Efter filmen var jag inte alls sugen på att stänga ned och sova, så jag föreslog att vi fortsatte vårt Jack Black-maraton. Vi kompletterade med The Pick of Destiny, där jag låg och sjöng med i låtarna i telefonen medan vi tittade.

Sedan pratade vi om att det bara var några enstaka dagar kvar. Några enstaka dagar till vår Paris-semester tillsammans.  Finns ingenting jag längtar till mer. När vi lade på hade det gått lite mer än 15 timmar och 30 minuter. Det är vår längsta Skype-dejt hittills.

Crêpes och creepy kyrkogårdskonst

Häromdagen hade jag en ledig dag, och vaknade upp med ett oerhört crêpes-sug. Ett sådant där "jag måste ha crêpes NU tack men helst i förrgår". Speciellt en sådan där favorit, med saltad karamell, pralinkrokant och vaniljglass.

Så jag tog mitt lilla korsord och gick och satte mig på mitt favoritcrêperie - Saint Malo


Där blev jag serverad mitt "vanliga" med en extra kula glass, pillade på mitt korsord (och blev påmind än en gång om att jag borde börja lösa korsord på franska) och snickesnackade med kocken och hans fru. Lite sorgligt samtal eftersom de var rätt sorgsna över att kunderna bara minskar och minskar - detta på grund av bristande turism. Suck. Så synd.

Det, tillsammans med ett väder som från gårdagen skiftat från 27 grader och sol till 22 grader och mulet, så valde jag att ta mig en kyrkogårdspromenad.


Paris kyrkogårdar är så vansinnigt mäktiga. 


Liksom, allt detta; allt kraft och tid, alla människor, all sorg.. Dolt bakom stenkreationer med gravyr. 


Sedan finns det också vissa icke-konventionella gravstenar, kan jag säga er. Gick förbi denna och fastnade helt. Vad fasiken är detta?!


En anka? En glas-fjäril? Ett skelett? KAN NÅGON SVARA MIG?!


Det fanns bara en sak jag kunde benämna den på med säkerhet: creepy af.

.. Eller som typ denna? Jag undrar vems mormor denna hedrar. 


Det vackraste med att gå i kyrkogårdarna tycker jag nog, knasigt nog, är de vackra Paris-klassiska byggnaderna som kikar fram över murar och trädkronor.


Som denna.


Eller denna. En får aldrig glömma bort att en är i Paris. 


Efter drygt en timme på kyrkogården i långsam promenad kände jag mig klar. 


Jag började långsamt gå hemåt - hade inte riktigt lust med mer promenad - och tillbringade resten av dagen i sängen framför den ena filmen efter den andra. Det var just en sådan dag.

måndag, juni 19, 2017

Promenadprojekt: Hjärtat

I torsdags hade jag ledigt från boulangeriet, och prognosen visade på 27 grader och sol. Eftersom jag nyligen skrivit denna lista blev jag så sugen på min fina fjäderklänning - att vara BH-fri i hettan kändes helt klockrent! Dessutom smorde jag in mig med solkräm så mitt ansikte glänste och totalstruntade i smink. Heja sommar!



Sedan påbörjade jag min promenad. Jag hade givit mig själv rätt begränsade instruktioner om jag skulle gå, som ett nytt litet uppdrag för mig under denna promenad. Jag kallade projektet "hjärtat". Ni kommer nog förstå varför lite senare.






Underbara sommar-Paris! Du är tokhet och outhärdlig i stunder, men så jädra vacker.




Och dessa breda, trädkantade gator som alltid får mig på fall.. *drömsk suck* 




Så kom jag ned till Les Halles, och gick förbi en marknad. Egentligen är centrum av Paris och Les Halles ett av mina minst omtyckta kvarter... Så brusigt och halvsmutsigt och för mycket folk... Men vad gör man inte för projektet?


Slog mig ned en stund i skuggan efter lite mer än en timme och skrev dagbok. Sedan klappade jag ihop anteckningsboken, och gick vidare.


Jag förundrades över hur Seine glittrade och Eiffeltornet stod stadigt borta vid horistonten.  Lät vinden greppa tag i håret på mig, stannade upp och försökte få in så mycket av vinden som jag bara kunde i ett andetag. Försökte fånga den i mina lungor. Tänkte "hashtag livet".

När jag kom hem ritade jag ut min rutt och blev.. skapligt nöjd faktiskt. Projekt hjärtat - check!


Vad tycker ni? Lyckades jag?